Ett servitut innebär en rätt för en fastighet att på ett eller annat sätt nyttja en annan fastighet, exempelvis att använda en väg som går över fastigheten. Ett servitut kan uppkomma genom att avtal ingås mellan den som ska nyttja servitutet, den härskande fastigheten, och den som ska tillhandahålla servitutet, den tjänande fastigheten. Ett sådant servitut kallas för avtalsservitut. Avtalet ska vara skriftligt och ange ändamålet med upplåtelsen. Servitutet måste vara till nytta för den fastighet som ska använda sig av det. Genom att skriva in avtalsservitutet i fastighetsregistret kan man säkerställa att det är gällande även gentemot framtida ägare.

Servitut kan även uppkomma genom beslut av domstol eller myndighet, så kallade officialservitut. För att ett sådant servitut ska upplåtas krävs att det är av väsentlig betydelse för den fastighet som ska nyttja det.